465 identifierade kroppar. Under kriget i Bosnien och Hercegovina  Srebrenica blev en FN:s skyddasd stad Srebrenicamassakern kallas den massaker som ägde rum under bosnienkriget i en FN:s skyddade stad Srebrenica. Från 11 till omkring 22 juli 1995 beräknas över 8,000 bosnienmuslimska män ha dödats av de bosnienserbiska styrkorna under ledning av general Ratko Mladić. Bland de dödade ingår del de som tillfångatogs och avrättades efter det att staden intagits och dels de civila bosnienmuslimerna som få inte fly ur staden Srebrenica. Det blev ett svårt efterarbete med att hitta alla kroppar, eftersom flera massgravar grävts upp och sedan flyttats. När befolkningen runt omkring var nära på att upptäcka en massgrav grävdes den upp och flyttades. Idag finns det mellan 2 000-3 000 oidentifierade kroppar.Flyktingar från Srebrenica kördes bland annat till den militära flygplatsen i Tuzla där bland andra soldater från den svenska FN-bataljonen BA04 fick hjälpa till med omhändertagandet.I sitt domslut i fallet mot general Radislav Krstić 2004 fastställde krigsförbrytartribunalen i Haag (ICTY) bland annat att massakern i Srebrenica utgjorde ett fall av folkmord. Mörkret över Srebrenica Ur förmörkat förnufts mörker Helt plötsligt och oväntat Som en vålnad Dök upp Människors   förnufts svarta pest   Förblindad av  hatets vansinne Letade den efter De oskyldigas död Livet och födelsen dödades Allt dödades De onda krigarna Den blodiga dansen dansade Ovanpå de massgravarna Till Dem Som av en slump hördes Till en annan Gud I ett land I en tid Ejub Pasalic – ur   diktsamlingen ”Någonstans i världen”   --------------------------------------------------------------------------- ................................................................................................................. ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------                     BOSNISKA (Dikten tillägnades bosniska kvinnor)   Hon är en stjärnnatt som glittrar över en barnvagga, där ett barn somnade för en stund   Hon är en födelse Morgondagg på en blomsterknopp…   Hon är en outtömlig källa av kärleken, som väller ut ur ett ädelmodigt hjärta   När hon sjunger näktergalarna tystnar   När hon spiller4 skratt omkring sig Livet och Glädjen blommar och Sorgen försvinner…                                      Stina Petterson: Krigspoesi med lyckligt slut (2003-03-3)   Ejub Pasalic flydde från Bosnien till Sverige när kriget kom. I hans diktsamling Någonstans i världen från 2001 möter läsaren den inre upplevelsen av krig, flykt och integrationsproblem. Bland sprakiga nyhetsbilder, siffror och utvärderingsrapporter finns också Ejub Pasalics liv. Med sina dikter, skrivna både på svenska och på bosniska, har han gjort sin historia verklig. Pasalic bor och skriver i Sverige. Titeldikten Någonstans i världen berättar om den obegripliga kontrasten mellan lugnet runt omkring honom och vetskapen om de skräckscenarier som i skrivandets stund utspelas i det land han lämnat. Dikten som sedan följer talar om det ofattbara i att kriget växer i samma stund som Bosniens alla folk vänder sig mot himlen i bön om fred. ”Varför kan inte en vilja / hitta en rätt väg / till er själ och hjärta”. Denna obegriplighet är kärnan i samlingens första del Det finns inga giltiga anledningar till kriget. I ”i Gudens namn” skriver han om det krigande att ”vissa tror på Gud / andra på atomer” Det finns ingen logik i vem som överlever och vem som går förlorad. Destruktiviteten och hatet är för Pasalic ”förmörkat förnuft”, en ”svar pest” eller en ”giftig orm2 som lever sitt eget liv, omöjligt att kontrollera. Den tar ingen som helst hänsyn tillfredönskan. Han kan stånga sin panna blodig i maktlöshet. Ur frustrationen väller förbannelser och böner fram, huller och buller. Där målar också Pasalic bilder ur människoöden. I dikten ”De frusna tårarna” är inte titeln en sliten metafor utan en omskakanderealitet.  I den andra delen, Där i fjärran…, är tongången mildare, Bosnien och des folk målas upp s+ som det en gång var, eller som det lever kvar i hans minne. Dofter, fågelsång och brus från forsande vatten, kvinnan, kärleken och lekande barn, de beskrivs över sidorna tillsammans med en långsam, ihållande längtan. ”Kom tillbaka till mig / Sänd mig till dina stränder!” skriver han i Una – min älskade älv. Krigsflyktingen, den tredje delen, talar om livet i det nya landet, öppna sår och främlingskap. I dikten Krigsflyktingen berättar han om en ångest så stark att den dödar hans vilja ”att bevisa / att jag har blivit / en levande Varelse / att jag har blivit / en Människa” Runt honom myllar människor han inte når. Ensamheten blir en ond sluten cirkel. Och hopplösheten får herravälde över honom, for aldrig kommer han kunna vilja leva utan sina rötter. Sen blir det då ändå lite av ett lyckligt slut, i sista delen Här och nu. Hoppet har kommit tillbaka, kanske för att livet fått en ny stabillitet. Dikten Under solen tillägnar han sina nya vänner i Sverige. Ett nytt hem betyder två hem, för Bosnien finns kvar ända till den sista sidan. Där, i Jordens doft tillägnad barn från Bosnien, anar man att freden kommit. För ett lyckligt slut krävs också en ljusning i hans första hemland. Kontrasten mellan lugnet i Sverige och  krigslarmet i Bosnien, som beskrivs i samlingens början, suddas ut. ”En Solig  Dag / Kom åter / till mitt älskade Bosnien…”   (Intäkterna från ”Någonstans i världen” går till barn som blivit föräldralösa efter massakern i Srebrenica. (Hittills har över 40. 000 kronor överlämnats till Srebrenicas barn) E-mail. ejub.pasalic@comhem.se   ”Någonstans i världen” Överallt i världen har pågått och pågår just nu, i det här ögonblicken smutsiga krig och blodiga etniska rensningar där nationalgalenskap dödar oskyldiga människor och deras barn. Människor dödar varandra, vänner strider mot vänner, grannar mot grannar. Under sådana meningslösa krig förstörs allt som man har skapat under hela sitt liv och man tvingas att fly ifrån sina hem och lever resten av livet i ett främmande land. Man hamnar utan sina egna beslut på okända platser i okända kulturer och försöker börja livet på nytt. Jag kommer från Bosnien Hercegovina, från ett land där invånarna tillhörde olika religioner och hade olika nationaliteter, men levde tillsammans över tusen år i lugn och ro och hade all respekt till varandra. Alla de olika nationaliteterna; muslimer, kroater serber, judar och många andra levde tillsammans i sitt gemensamt fädernesland. Vi har bott tillsammans i samma stader, byar, på samma gator och i samma hus. Alla de människor hade arbetat tillsammans i samma fabriker, sjukhus, skolor och andra arbetsplatser. Vi firade högtider, födelsedagar bröllopsdagar tillsammans, vi tog ett glas efter jobbet tillsammans. Så levde den här underbara mosaiken av människor med olika nationer och religioner under många, många år. Men, då hände detta….. Allt som man har byggt upp genom seklerna har förstörts. Människorna ber tunga bördan som är ifylld, av hat och hot. Men, detta händer inte i mitt land, utan i många andra världsdelar också. Därför blir man oroligare och oroligare varje dag. Välden är fylld av nationella konflikter vilka utnyttjar maktlystna politiker och våldshärskare i några efterblivna länder. Efter aggressionen mot Bosnien och Hercegovina har hela landet blivit en ruin. I den här ruinen härskar nu ett kaos och elände. ”Någonstans i världen” är en diktsamling skriven av en bosnisk författare Ejub Pasalic Diktsamlingen är på svenska och bosniska språket. Intäkter av bokens försäljning avses som hjälpen till Srebrenicas barn som miste sina föräldrar under kriget i Bosnien och en ohygglig massaker över bosnjaker som hände (den 11 jul 1995) i FN :s skyddad zon i staden Srebrenica. Under kriget i Bosnien hade Srebrenicas civilbefolkningen ett stort förtroende för FN:s styrkor, men det visades att detta var fel. FN hade inte uppfyllt sin uppgift, hade inte skyddat de som behövde skydd. FN svek sin skyddad zon. 8.000 oskyldiga människor och deras barn miste sina liv på väldigt grymma sätt. Övriga (överlevande) Srebrenicas bosnjaker måste fly och lämna sina hem… I dag överlevande Srebrenicas folk särskilt barn lever på mycket dåliga levnadsvillkor, under de grundliga råd som man behöver för sin tillvaro. FN ”glömde” att hjälpa de här barnen vars föräldrar miste liv under kriget just då när den här liten stad blev FN: s skyddad zon. Humana organisationer i Bosnien och Hercegovina i synnerhet i världen gör inte tillräckligt att hjälpa Srebrenicas barn Därför sponsorerna till min bok: Sehalic Salih, Nedzad Ljeskovica, mina medarbetare samt jag som författare den här diktsamlingen ”Någonstans i världen vill genom bokens försäljning göra ett litet bidrag till Srebrenicas barn.. Den som köper den här boken deltar på det sättet i den här humana aktion ”till Srebrenicas barn” Jag är tacksam till alla som vill delta och stöda den här human aktionen. Föra året (den 22 november 2001) överlämnades (genom Bosnien och Hercegovinas Humanitära TV) den första delen av hjälpen till Srebrenicas barn De första intäkterna av försäljningen från diktsamlingen ”Någonstans i världen” var 40.000 svenska kronor. Vi hoppas verkligen att vår initiativ ska vecka intresse hos mänskliga människor oavsett var de svenskar eller invandrare för att hjälpa Srebrenicas barn och andra drabbade barn över hela världen. Den här diktsamlingen kan man beställa (till ett pris av 100 kronor) på adress: Föreningen ”Bosnien och Hercegovina Box 2088 ( Någonstans i världen) 600 02 Norrköping Författaren använder detta tillfälle att tacka en gång till alla som deltat i den här humana aktionen. Ett särskilt tack till alla er som köpte diktsamlingen och genom detta har bidragit till de humanitära hjälpen för Srebrenicas barn Författare Ejub Pasalic

Flaggan tillhör svenska folket

Sveriges flagga har alltid varit en symbol för Sverige men också för hela världen som ett fritt och demokratiskt land, en sann fred och frihet, en lugn och ro och med humana broar som förenar människor och länder.

Den symboliserar en klarblå himmel och en sol under vilken det finns plats för alla, oavsett nationalitet, religion eller hudfärg.

Under Sveriges fana existerar i dag en underbar mosaik av människor som kommit till Sverige från olika länder över hela länder. Det svenska folket är stolt över sin fana men på samma sätt och alla invandrare som kommit till Sverige från olika länder. Den stoltheten uppfyller våra hjärtan och själ. Vi och hela världen vet att under Sveriges flaggor härskar fred och frihet, en lugn och ro…

Aldrig tidigare

Men i dag sker något som aldrig tidigare skett i Sveriges historia. Sveriges flagga används av nazister och rasister vid deras våldsamma hetsdemonstrationer  mot judar, andra folkgrupper men också mot hederliga svenskar och polisen. Nazister och rasister utnyttjar  också Sveriges flaggur vid sina sammanträffanden, konserter och på andra platser där de visar all sin fräckhet och hänsynslöshet mot Sveriges fana - mot det svenska folket.

Sveriges fana tillhör det svenska folket och inte nazister och rasister som missbrukar den svenska demokratin och frihet och handlingsfrihet. Det är verkligen otroligt att de utnyttjar Sveriges fana i en fasansfull hetskampanj.

Det svenska folket och våra hederliga och duktiga politiker måste vidta alla möjliga åtgärder för att förbjuda användningen av Sveriges fana och symboler i nazistiska och rasistiska hetskampanjer mot judar och andra folkgrupper som betraktar Sverige som sitt nya hemland och gärna vill integrera sig i det svenska samhället och kunna leva ett värdigt liv tillsammans med hederliga och fredliga svenskar.

Jag lever under

en klarblå himmel

och sol, som skiner

I ett fritt land

medan en fana

av en klarblå himmel och sol

fladdrar och vajar

i mitt hjärta…

                                            En  invandrare E.P.

”Skövde Nyheter” - den 3 april 2003

Vi invandrare måste lämna isoleringen

Genom massmedia förs intensiva debatter som omfattar nästan alla frågeställningar om invandrare och invandrarpolitiken. Deltagare har debatterat om integrationspolitiken om segregationen och om några negativa företeelser som förhindrar en snabbare integrering av invandrare i det svenska samhället. Fastän de här debatterna inte väckte några positiva reaktioner av allmänna  gläntade de på många dörrar som blev stängda för samlevnadsfrågor mellan svenskar och invandrare.

Efter den ekonomiska krisen i början av 1990-talet har uppdelningen mellan svenskar och invandrare ökat både på arbetsmarknaden och det bostadsområden. På arbetsmarknaden har arbetsgivare anställt bara dem som härstammat från Sverige och sällan de som haft invandrarbakgrund fastän de utbildat

sig och skaffat sig samma yrkesutbildningar och andra kunskaper som svenskar. Vid anställningen spelade namnet en viktig roll - till och med en avgörande roll.

Oavsett ekonomisk kris och hög arbetslöshet måste man rikta en skarp kritik mot arbetsgivare som gör en diskriminering av invandrare vid anställningarna. Det är dags att ansvariga politiker vidtar skarpare mått och steg mot den här negativa företeelser i det svenska samhället - mot diskriminering av invandrare.

Men det finns också ett stort problem hos oss invandrare som förhindrar i stort sett integrationsprocessen och en bättre ställning av invandrare i det svenska samhället. Det problemet debatteras sällan i massmedia och bland invandrare också.

Det är en isolering av invandrare i synnerhet krigsflyktingar, från det svenska samhället och från varandra. Vid ankomst till Sverige har nämligen många grupper av invandrare grundat sina etniska föreningar istället för är gemensamma för många nationer. Det är otroligt men sant. Över hela Sverige finns i samma stad flera etniska föreningar av de invandrarna som kom hit från samma land och som i regel inte kontaktar varandra.

Hur ska vi då debattera om en samlevnadsfråga med svenskar når vi umgås inte med varandra.

Vi kan inte lösa våra problem om vi sitter i våra isolerade föreningar i en förväntan att ska några andra lösa dem.

Vi måste lämna vår isolering och börja umgås med varandra och på så sätt tillsammans leta efter en snabbare väg till vår integrering i det svenska samhället.

                                                                                                                                                        E. Pascha

"Skövde Nyheter" - den 8 mars 1999 ( debatt)

”Skaraborgs Allehanda – SLA  - den 22 oktober 1999

Inga deltagarna i debatten… (!?)